Idrottsman, student och tränare: Aarons berättelse

Jag tycker att det är väldigt tillfredsställande att tänja på mina gränser på vattnet och följa min förbättring över tid. Jag uppskattar också att jag kan begränsa mitt fokus till en sak. När jag paddlar är det typ min terapi för dagen, och jag tycker att det är ganska meditativt. Ibland tar jag till och med av mina hörapparater och zoomar ut en liten stund. Annars kan jag verkligen höra alla stänk och tången som fastnar på framsidan av kajaken – det visslar när jag paddlar fort.

Jag överraskade mig verkligen förra året när jag började prestera bra internationellt, gjorde A-slutspel och tog medaljer. I mitt heat vid världsmästerskapen 2022 minns jag att jag korsade mållinjen på tredje plats, i vetskap om att de tre bästa gick direkt till A-finalen. Det var mitt första A-finalkval på seniornivå, mot idrottare som jag hade sett på TV hela mitt liv. Jag fick betalt för allt hårt arbete.

När jag blir stressad eller nervös på tävlingar försöker jag luta mig tillbaka och komma ihåg varför jag sysslar med den här sporten: jag älskar att paddla. Jag älskar tränings- och gemenskapsaspekterna lika mycket som tävlingsmomenten. Det hjälper till att sätta mig i ett mer avslappnat tankesätt, vilket är hur jag tävlar bäst. Jag försöker också komma ihåg alla som stöttar mig – mina vänner, familj, lagkamrater och tränare.

Just nu siktar jag på att kvalificera mig till Paris 2024 sommar-OS. Vi har försöken i USA i mars. De kvalificerar dig för att tävla i Continental-kvalet, där du måste vinna dubbelkajaktävlingen, eller placera dig bland de två bästa i enkelkajaken, för att få en plats vid OS. Om allt går bra kommer jag att åka till Paris och förhoppningsvis Los Angeles 2028. Det betyder att jag snart kommer att behöva balansera heltidsträning med skolan igen.

På grund av mitt schema tar jag en liten paus från mitt deltidtränarjobb med barnen. Det är riktigt roligt att arbeta med dem, och jag tror ofta att jag lär mig mer av dem än de gör av mig. De är runt 10-17 år gamla och jag har insett att jag behöver kommunicera med dem mer och försöka dela med mig av mina erfarenheter och tips som jag har lärt mig från min tid inom sporten. När jag var yngre och kom med i klubben, tog jag upp de flesta träningsfärdigheterna och vanorna genom att titta på äldre idrottare.

Jag växte upp med en hörselnedsättning, vilket innebar att jag frågade "Va?" många gånger, och folk måste upprepa vad de sa.. Det var frustrerande för mig och frustrerande för dem. Att skaffa hörapparater hjälpte mycket. Det fanns några mobbningstillfällen, eftersom barnen inte riktigt förstod varför jag hade dessa "konstiga saker” på öronen. Om jag kunde prata med mitt yngre jag skulle jag försöka uppmuntra honom och säga att hörapparater inte är annorlunda än glasögon. De hjälper bara alla att hålla kontakten. Det är inget att skämmas över – det är bara vad du måste göra för att hålla kontakten.

När det gäller framtiden är det mycket som ligger i luften. Det är svårt att vara en professionell kajakpaddlare i USA eftersom det inte finns mycket finansiering, men jag tänker fortsätta paddla så länge jag kan. Det finns många coola oceanografijobb där ute som jag ska utforska när jag tar examen. Jag uppskattar att oceanografi omfattar många olika discipliner, som kemi, fysisk oceanografi och biologi. Och såklart gillar jag att vara vid vattnet.

OBS: Aaron använder Phonak Audéo Life Lumity, världens första laddningsbara vattensäkra hörapparat.